Sjukt obehagligt!

Var uppe vid åtta och gick en runda med Silahs sen bar det iväg till frukostmöte med NuSkin.
Kom hem vid elva och gick en lång promenad med Silahs sprang sen iväg till bussen för nästa möte på HH.
När bussen kommer öppnar inte chaffören dörrarna utan sitter och pratar i telefon. Ser att det är tumult inne i bussen och där är någon som har något slags anfall.
Tillslut öppnas dörrarna där bak och efter en stund kliver det ut en kille. Jag la märke till honom för att det tog så lång tid innan han kom ut efter att dörrarna öppnats, eftersom han inte var framme vid killen som hade anfall.
Två sekunder efter att jag noterat killen som kom ut ur bussen så vänder jag mig om, då ligger han på marken. Jag springer fram på en gång och ser att även han har fått epilepsianfall eller liknande. Hela jag började skaka av adrenalin, VAD FAN GÖR JAG?
Tar ögonkontakt med en kille längre fram och säger till honom att ringa ambulans med en gång, vilket han gör.
Killen på marken blir blå om läpparna och det rinner fragda ur munnen på honom. Efter en stund avtar anfallet och jag håller bara koll på att han andas.
När han vaknat till om än nästintill okontaktbar försöker han resa sig upp två tjejer tar tag i honom och försöker hålla fast. Men han försöker hela tiden ta sig loss, han förstod antagligen ingenting.
Tillslut kom ambulansen och då har killen lugnat ner sig och började få tillbaka lite färg i ansiktet. Tydligen hade han varken epilepsi eller diabetes. Det abumlanssjukvårdarna inte visste var att där fanns en till inne i bussen som behövde hjälp.
Så dom sprang in i bussen eftersom han vi hjälpte var relativt stabil då. Jag frågade om han mådde illa och det gjorde han och ville sitta ner. Tjejerna ledde honom in i busskuren så att han fick sitta där.
Här slutade min insats då hjälp fanns på plats och man inte behöver vara 10 st som står och glor.

Hoppas att allt gått bra för dom båda två och jag kan inte sluta älta vad jag hade kunnat göra annorlunda, som vanligt...