Lollo & Silahs

Jag jobbade natt för första gången på hundra år mellan tisdag och onsdag var lite halv seg igår efter 4 timmars sömn. Svårt att sova på dagen när man inte har vanan inne. Blev en del balkong häng då det var sjukt varmt igår. Sen grillade jag och mamma hemma i hennes trädgård på kvällen för att fira mitt betyg lite. :)
Av någon anledning var jag uppe till ett på natten, hjärnan gick väl på högvarv efter för lite sömn kanske. Imorse hade jag bestämt frulledejt med Jeanette, Jenny och Jennifer klockan nio. Men då jag vaknade klockan åtta hemma hos mamma och skulle gå hem så hann jag inte riktigt till nio. Dessutom så började det regna en hel del precis när jag och Silahs skulle gå hem och jag hade ingen jacka med mig, skoj! :P
Jenny skulle lämna sin son klockan tio på dagis så vi blev lite sena till frullen och Jeanette hade hunnit gå till jobb det var synd men Jennifer satt iallafall och väntade på oss. Efter frullefikan gick vi på stan och kollade sommarkläder sen åkte vi vidare ut till väla och gick genom typ alla affärer där.
Där jag blandannat hittade den fin fina klänningen nedan! :)
Var hemma vid fyra, städade snabbt som in i och sen kom Jenny som hade med sig sina nybakade chokladkakor, sjukt goda! Dom satt vi och tryckte i oss på min balkong och snackade lite skit. :P
Nu har jag slagit mig ner i soffan och ser fram emot en ledig helg som förhoppningsvis bjuder på lite hundutställning. Silahs och jag ska inte springa runt i ring men jag tittar gärna. :)

Förresten Silahs har alltid blivit överlycklig (och ganska jobbig) när mina vänner kommer hem hit. Han hoppar och studsar på dom. Men jag ser små, små framsteg för varje gång. Förr lugnade han knappt ner sig förrän dom gick hem. Nu blir han som vanligt super glad  och hoppar precis när dom kommer men lugnar sig snabbt så fort vi satt oss, hoppar upp ibland men det går iaf att be honom gå ner nu förtiden. :P
Grejen är bara att så fort besöket reser sig från sin stol så börjar han hoppa på dom igen?! Egentligen inte så konstigt att han blir så himla glad när det kommer besök. Det är ju bara han och jag som bor här och då händer det ju inte överdrivet mycket så det är ju latjolajban när det väl ringer på dörren. Och det är ju inte så att folk springer ner min dörr precis man träffas ju ofta ute och på stan och så. Men det är dom där små framstegen som är viktiga att man ser, och det försöker jag göra då blir man ändå lite stolt över det "lilla".

Jag håller på att läsa en bok som heter Släpp kontrollen lös skriven av Leslie McDevitt och den verkar vara väldigt bra! Ett litet lästips, kan beställas på canis.se