Fyfan va jag är bra!!!!

När jag gick gymnasiet gjorde jag allt utom att vara i skolan, nästan. Vi fikade, festade, hängde på stan, hemma hos varandra alternativt satt i korridoren på lektionstid istället för i klassrummet. Ganska omotiverade och framförallt omogna och tänkte hela tiden att "det kan man ändå fixa sen". 2006 sprang jag ut i min vita klänning och studentmössan på huvudet från skolan. Betygen låg ihopknycklade långt ner i min lilla kuvertväska, ingen fick se dom! Jag körde klassikern att dom skulle skicka hem betygen istället. Helt ärligt anser jag att jag gjorde detta med all rätt, det var inte direkt några betyg att vara stolt över, heller ingen rolig läsning och dom ligger idag på ett väl gömt och förvarat ställe alltså inte inramade med andra ord... Två dagar efter studenten åkte jag till Rhodos och säsongade. Några månader senare for jag hem igen och jobbade, nästa sommar blev det en säsong till på Rhodos och efter det jobb igen. Förra sommaren 2010 började mina betyg göra sig mer och mer påminda, betyg som man inte kan söka in någonstans med. ÅNGEST! Kanske ska tillägga att jag har gjort några "tappra" försök med att läsa upp betyg på komvux där emellan. Inget för mig då pengarna man får av att jobba var mer lockande...
Iallafall tillbaka till sommaren 2010, jag fick halvt panik över mina betyg och kännde att jag måste göra något NU! Gick till vägledningshuset, där man oftast får träffa nått ägg som inte vet vad dom pratar om, men den här gången träffade jag en med något innanför pannbenet. Och vi kom mer eller mindre framtill att Sundsgården folkhögskola var det bästa för mig och mina urusla gymnasiebetyg. Sagt och gjort jag ansökte dit, eller neee det gjorde jag ju inte med en gång... Såklart! Jag drog ut på det hela sommaren, hade alla papper ifyllda hemma, ett personligt brev och bild på mig själv i ett kuvert men inte la jag det i någon brevlåda... När ansökningen gått ut sedan länge la jag brevet på lådan rättare sagt samma dag som dom började läsåret på Sundsgården. Postade brevet mest för att jag iallafall skulle ha gjort det och kunna släppa den bördan. Dagen efter ringer dom upp mig och har en plats kvar i klassen! Blev lite tagen på sängen där men kännde ändå att det var nu eller aldrig. Så jag tackade ja och började i min nya klass  några dagar senare. Och fyfan va bra att jag gjorde det! Har träffat många nya vänner, haft riktigt bra lärare (nej, dom läser inte denna bloggen alltså inget fjäsk innan betygssättning) och framför allt har jag bevisat för mig själv att jag kan, eller ja just det, det visste jag ju sen innan. :) Däremot har jag aldrig någonsin varit så fattig tidigare som under den här perioden, dom som beslutar om studiebidrag och lån borde ta sig en ordentlig funderare (så fick jag slänga iväg den kängan också).  Men iallafall jag överlevde och imorgon slutar jag, har då gått i skolan ett år, jag har fixat gymnasiet och har behörighet till att läsa vidare till det jag vill! Helt underbart!!!! Detta gjorde jag jävligt bra, grattis till mig!
Man kan säga att jag tar studenten igen fast på riktigt imorgon, wohoooo!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Betygen skickar dom faktiskt hem på riktigt denna gången och jag vet inte vad jag kommer få då dom har som polici att inte säga det. Vilket man naturligtvis har invändningar om men det hjälper inte i det här fallet. Håller tummarna för att jag får högsta betyg som jag siktat på.
Sikta mot skyn och landa i trädtopparna, som man brukar säga. Dom kommer knäcka mig på mitten och jag inte får min 4.

Skit i betygen, nu kör vi!

För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten, för jag har tagit studeeennteeeeeeeeeeennnn FYFAN va jag är BRAAAAAAAAAA!!!!