Ånger

Nackdelen med att vara timanställd är att man aldrig är trygg. Trygg med hur man kommer få det att gå runt. Fördelen är att man har mycket fritid. Inte jobb 9-17 mån- fre. Gud va tråkigt det hade varit. MEN när man som jag nu inte fått så mycket tider (har jobbat 1 dag på snart 2 veckor) så börjar man bli nervös. Såhär dött brukar det inte vara. Jag vet att det alltid löser sig tillslut ändå. Men det snurrar i huvudet hela tiden på en. En annan fördel är att man inte behöver jobba överdrivet mycket för att få det att gå runt. Och det är ju aldrig fel.

Jag vill bli något nu, jag vill jobba med det jag brinner för. Jag vill ha mitt körkort.
Jag vet att det bara finns en som kan göra något åt saken, och det är jag.
Känns som jag har kört fast just nu. Att jag bara står och stampar, jag vill så mycket men kommer inte loss. Hur gör man då? Tar sig i kragen och siktar på det man vill. Lättare sagt än gjort just nu, känns det som i alla fall.
Jag hade velat leva om min gymnasietid. Samtidigt så hade vi fruktansvärt roligt dom åren. Synd att man var så omogen så att man inte fattade att det är 100 gånger jobbigare att fixa till sina "snedsteg" i efterhand. Vet att det inte finns någon mening med att ångra. Men det gör jag och på samma gång inte, för det finns som sagt ingen mening och vi hade ju väldigt kul!
Men kan ändå inte komma ifrån att det hade varit fantastiskt att få springa ut på studentdagen men betygen i högsta hugg. Bra betyg som man hade kunnat vara stolt över och känna att nu är det här kapitlet slut.
Istället låg mina betyg ihopknycklade i kuvertväskan och ingen fick se dom.
Ja, jag säger då det. Dags att rycka upp sig nu! Nu får det fan va slut på detta tramsande!