onsdag 29 september 2010

Bus i hängnet!


Jag är väldigt mesig med att gå till hundhängnet och släppa Silahs med okända hundar. Vet inte egentligen varför, är kanske rädd för att han ska gå sönder? Ja, jag vet att jag är töntig. Kan också vara att jag inte litar på alla hundägare/ hundar och ser skräckscenarier framför mig innan det ens varit i närheten. MEN så idag tog jag mig i kragen och gick dit med Sillen, medans vi stod där utanför och väntade på vår tur kom det en Grand Danois hane, en liten valp på 7 månader och 55 kg. Så dom fick busa där inne, det tyckte dom var hur kul som helst! Silahs såg ut som en liten pjodd bredvid Victor men var ändå noga i början med att visa att det var han som bestämmde. Tryckte ner honom två gånger och låg ovanpå "lilla" Victor, Sillen sa ingenting men som sagt visade snabbt och tydligt vem det var som bestämmde. Sen lekte dom och jagade varandra tills dom var helt slut och det var dags för oss att överlåta hängnet till dom andra vovvarna som stod och väntade på sin tur. Det är välbesökt det där hängnet.
Så till det där med att Silahs rider/dominerar...
Igår fick jag ett mejl från hans dagmatte att hon försökt samrasta med först en cockerpoo hane på 2 år, vilket inte gick då Silahs gjorde just detta och den andra tyckte det var obehagligt.
Sen försökte hon med en münsterländer hane på 4 år, även här gjorde Sillen likadant vilket inte denna herre accepterade så då fick även münstern in i bilen igen och S fick gå ensam.
Så hur får man bort det då?
Jag har aldrig sett S göra så (förrän idag). Undrar också om inte detta är "normalt" hundspråk? Problemet är väl när inte en av dom underkastar sig? Vilket man iof inte vet i förväg... Någon som har något bra att säga? Please, skriv!!!
Har kommit överens med dagmatte att vi ska försöka få ihop en dag nästa vecka så att jag kan vara med vid en samrastning. Kan ju underlätta, S måste ju vänja sig vid att gå så med en annan hund. Att gå med andra hundar har han ju gjort många gånger men då är vi ju två personer och varsin hund + att det är jag som håller i snöret.
Jag hoppas på att det kan hjälpa iallafall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar