Har tillbringat hela dagen på jobb.
När jag var hemma vid 22.30 skulle jag gå med Silahs. Kom ner till porten och kom på att jag var tvungen att springa upp på toa först. Sagt och gjort, slänger nycklarna på hallbordet, kissar (för Er som vill veta haha) tar Silahs och går ut.
När dörren, som för övrigt låser sig själv, gått igen kommer jag på att nycklarna ligger kvar där inne tillsammans med min mobil. FINT klockan halv elva på kvällen.
Gick bort till Steffi för att låna hennes mobil. Står där och knackar och ropar i brevinkastet, som en annan mongolid, men inget svar.
När jag gett upp efter fem minuter och är påväg ner för trappen öppnas porten och jag ber till Gud att det är Steffi. Han hörde mig för det var hon och Mange som varit på kvällsrunda med hundarna.
Lånade Manges lur och fick tag i pappa som har en av mina extranycklar.
Tur att han bor nära mig och att han inte hunnit somna.
Och en jädrans tur att Steffi kom hem annars hade jag fått gå hem till mamma, vilket är en bit.
Pappa har nämligen varken portkod eller porttelefon så där hade jag inte kunnat knacka på.
Blev ganska svettig av denna hemska upplevelse :P
Första gången jag lyckades med detta konststycke på snart 2 år. Men någon gång ska ju vara den första har nästan väntat på det.
Nu ligger jag nyduschad i min säng och ska sova.
Imorgon är jag ledig, ska nog träffa Nadde då. Godnatt mina vänner!
Begynnande Alzheimers light:)
SvaraRadera